Söndag, allra bäst!
Idag har man gjort lite grejer.. Jag och cia red mitt på dagen. Och mitt under ridturen så åker en 240
förbi i full fart och tutar, så när han åkt förbi tvärstannar han och backar tillbaka och in på gården. Det första jag tänkte var; det där är en av jesus galna kompisar eller nåt.. För bilen var dekorerad med massa olika konstiga grejer, bl.a nå horn från nått stackars djur.. Så var det malins klasskompis! Jag vart helt chockad.. :O hahah
så efter ridningen har jag städat och möblerat om i rummet, vart helnöjd! :) Gjorde som Kennet sa, och flytta sängen till andra sidan av fönstret, och flyttade över bord och stolar till motsvarande sida,
och det vart superbra! :D Nu ska jag bara plugga, så har jag gjort allt jag planerade för dagen.
Jag fattar inte hur, men jag är alltid som effektivast på söndagar, därför så gillar jag dem bäst! :P
Det är alltid då jag får nå gjort..
Jag hakar upp mig på vissa saker ibland, saker som stör mig. Jag tycker inte att man kan köra in på någons gård hur som helst, hämta det man ska och sen bara sticka. Det hände här hemma idag.. Det kom in en bil på gården, de körde ner till stallet direkt och hämtade vad de skulle ha, och sedan stack dom bara! :O Så får man inte göra, det är fruktansvärt ohyfsat! Jag menar, hur jävla svårt kan det vara att gå in och säga hej, och tala om vad man ska göra, och sen gå ut. Jag fattar inte.. innan händelsen var jag inte säker på hur jag kände för den personen, om jag saknade den eller inte. Men nu är jag helt säker på vad jag känner, jag vill inte ha nå att göra med na längre.
Fick reda på att Örjan hamnat på sjukhus igen, med en ny tumör.. :( Den här sitter i hjärnan, och trycker på hjärnbalken, vilket medför kramper.. Den här killen har gått igenom många olika behandlingar för olika typer av cancer, och han har hittills lyckats ta sig igenom allting! Han är en otroligt stark människa! Linnea, hans fru, har stått trogen vid hans sida hela den här tiden, och det är tack vare henne som han idag lever. Utan henne, skulle han inte vara vid liv nu. Deras son, som de fick i början av sommaren, har också gett han mycket styrka att fortsätta kämpa! Men nu verkar det som om alla hans krafter ändå tagit slut.. Tumören sitter väldigt illa till, och kramperna gör det knappast bättre! Jag är rädd att cancern kommer ta kol på honom, att han inte kommer få leva ett långt och lyckligt liv med sin fru och sin son! Jag hoppas verkligen att han tar sig igenom det här! Örjan är en otroligt godhjärtad person, omtyckt av oss alla. Pappas bäste vän. <3
peace n love! /Sandra <3
förbi i full fart och tutar, så när han åkt förbi tvärstannar han och backar tillbaka och in på gården. Det första jag tänkte var; det där är en av jesus galna kompisar eller nåt.. För bilen var dekorerad med massa olika konstiga grejer, bl.a nå horn från nått stackars djur.. Så var det malins klasskompis! Jag vart helt chockad.. :O hahah
så efter ridningen har jag städat och möblerat om i rummet, vart helnöjd! :) Gjorde som Kennet sa, och flytta sängen till andra sidan av fönstret, och flyttade över bord och stolar till motsvarande sida,
och det vart superbra! :D Nu ska jag bara plugga, så har jag gjort allt jag planerade för dagen.
Jag fattar inte hur, men jag är alltid som effektivast på söndagar, därför så gillar jag dem bäst! :P
Det är alltid då jag får nå gjort..
Jag hakar upp mig på vissa saker ibland, saker som stör mig. Jag tycker inte att man kan köra in på någons gård hur som helst, hämta det man ska och sen bara sticka. Det hände här hemma idag.. Det kom in en bil på gården, de körde ner till stallet direkt och hämtade vad de skulle ha, och sedan stack dom bara! :O Så får man inte göra, det är fruktansvärt ohyfsat! Jag menar, hur jävla svårt kan det vara att gå in och säga hej, och tala om vad man ska göra, och sen gå ut. Jag fattar inte.. innan händelsen var jag inte säker på hur jag kände för den personen, om jag saknade den eller inte. Men nu är jag helt säker på vad jag känner, jag vill inte ha nå att göra med na längre.
Fick reda på att Örjan hamnat på sjukhus igen, med en ny tumör.. :( Den här sitter i hjärnan, och trycker på hjärnbalken, vilket medför kramper.. Den här killen har gått igenom många olika behandlingar för olika typer av cancer, och han har hittills lyckats ta sig igenom allting! Han är en otroligt stark människa! Linnea, hans fru, har stått trogen vid hans sida hela den här tiden, och det är tack vare henne som han idag lever. Utan henne, skulle han inte vara vid liv nu. Deras son, som de fick i början av sommaren, har också gett han mycket styrka att fortsätta kämpa! Men nu verkar det som om alla hans krafter ändå tagit slut.. Tumören sitter väldigt illa till, och kramperna gör det knappast bättre! Jag är rädd att cancern kommer ta kol på honom, att han inte kommer få leva ett långt och lyckligt liv med sin fru och sin son! Jag hoppas verkligen att han tar sig igenom det här! Örjan är en otroligt godhjärtad person, omtyckt av oss alla. Pappas bäste vän. <3
peace n love! /Sandra <3
Kommentarer
Trackback
