sandra ahlström

Just nu i detta ögonblick är jag så fruktansvärt jävla trasig, i hela min kropp och själ. Jag har fått vara med om någonting jag aldrig kunde drömma om att någon kunde göra mot mig. Och det är inte heller bara jag som är förstörd, utan även hela min familj. Jag är så jävla ledsen att mina småsyskon skulle behöva se det här, behöva vara med om det här, de är alldeles för små. Min lillebror är helt förstörd. Det skär i mitt hjärta när min familj lider. Jag brukar sällan säga att jag hatar en person, för det är ett sådant starkt ord, och jag har aldrig känt så mycket hat mot någon att jag kan säga att jag hatar den, tills nu. Jag hatar denne person mer än någonting annat, och jag vill aldrig någonsin mer träffa denne. Jag känner ett så jävla stort hat inom mig, jag är rädd för mig. Vad är det som har hänt med mitt liv egentligen? Jag var ju alltid den som hade det så jävla bra, aldrig några problem, kom överens hur bra som helst med alla, blev aldrig riktigt osams med någon, mer än lite tjafs som snart gick över. Se på mig nu! Jag har ett jävla liv, helt trasig själ, helt förstörd. Jag säger då det, tur att jag har såna underbara vänner och familj omkring mig, utan dem vet jag inte vart jag varit nu. Snälla, låt det här gå över snart! Jag orkar inte mer, det här tar ihjäl mig.